ÄS

så mår jag just nu. jag fattar inte att detta har blivit min verklighet, en del av min vardag. så jävla äckligt.
var tog Sandra Strömberg, "fiskpinne", vägen? den glada superspralliga o låtsasdumma? fyfan vad jag saknar henne. ibland saknar jag tiden då jag vägde 75 och var världens gladaste, men aldrig att jag skulle vilja gå upp igen. inte ett enda kilo. eller hg, för den delen. det behöver jag inte, då skulle ju folk inte kunna gå förbi mig.

det är så konstigt, för varje kilo jag går ner känns det som att jag väger 10 kg mer
jag blir bara större o större i spegeln, fettet bara väller ut överallt
jag är så jävla less

MEN, medicinen fungerar tror jag. börjar känna mig gladare o det börjar bli lättare. typ.
men alla har vi våra sämre dagar

jag ska bli smal. smal och lycklig
och nej, jag skriver inte bara sådant för att få kommentarer som "du är inte fet", "du är smal" osv, för det spelar ingen roll vad ni säger. tycker ni att jag är smal så har vi olika syner på vad att vara smal innebär.

jag skriver här för att få ut all ilska o frustration som jag bär på. och just idag är det jääättemycket.

dagen jag når mitt mål, ett bmi på 16, den dagen är jag nöjd. kanske
men jag ska bli fri från bulimin också. pallar inte med den skiten. det är ett helvete.
anorexi, det är dit jag vill. och ingen annan stans.